Tisdag
Det känns som att livet rinner ur händerna på mig, det som kallas verkligheten är lång borta. Jag lever i min egna lilla värld numera, jag vet inte om det är bra eller dåligt....
Ingenting betyder någonting längre, varje dag känns meningslös. Men jag lever fortfarande och hade tänkt göra det så länge jag kan. Frågan är bara vad man ska få ut av livet? Jag vill inte leva som en jävla robot, en i mängden. Gå till jobbet varje morgon, komma hem och laga middag till familjen, kolla på något B-program på tv, sova och sedan vakna för att upprepa allting igen. Om och om igen.
Jag uppskattar inte någonting längre, jag förstår inte meningen med att "bara" leva. Vad är meningen med allt? Allting bara är.
känner igen mig i så mycket du skriver.
förstår precis vad du menar..!
åh, tack sötnos! <3 hoppas du är okej!
Då är vi två alltså ^^ Jag har också problem med att ringa folk får typ ångest över det att det ska bli pinsam tystnad och så. Sms är mycket skönare. Det där med att fråga kompisar en gång och sen inte fråga igen gör jag också.. Man vill ju att folk ska ringa upp än liksom, att det inte bara ska vara ensjälv som ringer och hör. Sen känner jag mig dum när de väl gör det för att det inte var jag som ringde >.< Hatar att vara för på liksom. Det är ngt jag konstant tänker på... Hur jag verkar vara för andra personer. Om jag verkar dum, för mycket, för litet, konstig, jobbig... Oftast mest negativa saker men ibland så känner jag posetiva saker men jag har välldigt lätt för att bara ta en sorts min som ngn gör mot mig välldigt personligt.
Prata emd min psyk om det, fast om sms.. att jagkan räkna timmar tills ngn svarar och så. Men det hon sa var att jag måste inse att vi är olika och att vissa känner att sms inte är så viktigt så de kan svara kanske nästa dag då de har tid liksom... jag fattar det men ändå kan jag inte sluta bry mig om att om de inte svarar så tycker de inte om mig.
Oj blev långt, allt bara rabblades upp >.<^^ haha
Vad meningen med livet är? Fuuk det har jag försökt att tänka ut länge... Jag tror det är att känna sig lycklig, att känna sig till rätta i världen och känna sig lagom med allt... Jag vet inte.. Tror inte det finns knanske ngn gigantisk anledning till livet bara till oss själva..
kramar! Håll ut!
Svar: alltså nej jag har inte det :(. åh..
