Era kommentarer gör mig näst intill tårögd.
Att ni bryr er om mig trots att vi egentligen inte känner varandra så noga,
det visar hur vackra människor ni är och jag vill bara krama om er!

Jag har lagt ner efedrinet helt, gått till skolan för första gången utan det på flera månader, väldigt stort steg för mig. Jag märker av hur mycket tröttare jag blir utan det, och hur mycket min mage låter!
Jag har skolkat större delen av veckan nu, men jag försöker så gott jag kan (nästan).

Ikväll ska vi fly verkligheten ännu en gång. Hemma hos mig dessutom, jag hoppas mina föräldrar lägger sig tidigt, annars lär dom börja undra vad vi håller på med. DPT är det ifall nån undrar. Antagligen 75mg den här gången. Jag är väldigt spänd på hur det kommer vara när man fortfarande ser omgivningen, till skillnad från senast...
Det kommer antagligen bli tunga tankar men det gör ingenting alls för min del, är van så att säga! Måste vänta till klockan elva ungefär, vid det laget kommer jag nog nästan somnat redan, suck.

Tack för att ni orkar vänta på svar på kommentarer, det kommer såsmåningom det lovar jag. Nu ska jag dricka upp mitt te och beklaga mig över att jag är ensam hemma med huvudvärk och noll aktiviteter att utföra :)
Eller jo, välja kläder kan man ju alltid göra, alltid en utmaning!
Jag vill säga att jag älskar er men det låter lite psyksjukt. Fast jag älskar er ju faktiskt på internetvis, ni är så bra! Jag önskar att vi alla kunde bo grannar och umgås och stötta varandra när som helst, det vore grymt kul. Skulle behöva några riktigt äkta vänner.