Förlåt mig
Jag orkar bara inte.
Ligger på min säng eller i soffan hela dagarna och glor.
Datorn är tråkig, tv'n visar bara en massa patetiskt skit (borde ju passa mig kan man tycka).
Jag vågar inte gå till skolan pga att jag ligger så långt efter med tal och inlämningar.
Jag orkar inte ens äta efedrin längre, får ändå knappt effekt nu.
Mat tänker jag inte alls på. Äter frukost/lunch/middag för att hålla igång kroppen.
Trots att jag har mens nu får jag ingen lust till att rota igenom skafferiet, ovanligt.
Jag skulle behöva antidepressiva tror jag, men vill inte bli beroende av sånt...
Jag tror fortfarande att det bara är en fas jag går igenom, en låååååååååång fas isf!
Jag har slutat bry mig om att sminka över mina röda ringar under ögonen, vem bryr sig?
Jag bryr mig inte längre, take it or leaveit people ;)
Fast egentligen är det en lögn, för jag bryr mig om att jag är ful och fet, men jag låtsas motsatsen.
Känner mig bara tom, svart och tung.
Ska jag ta bort bloggen? Den tillför ju inte så mycket till världen direkt...
Det kanske skulle få mig att skriva dagbok igen, en sån med papper i.
Jag läser inga bloggar eller uppdaterade bilddagböcker just nu, så var tålmodiga.
Det betyder inte att jag inte bryr mig, jag måste bara ta hand om mig själv först.
47,3kg imorse runt åtta. Räknar med mindre imorrn med tanke på min omotivation till att äta.
Ingen i min familj märker någonting, hur kan dom inte se? Tillomed min lärare såg ju...
Jag måste följa med dom till några slags psykologkärringar snart. Min syster går dit
med mamma och pappa ibland och pratar om hur det går med allt och hur dom mår.
Jag vill inte gå dit, för hennes skull dessutom.
Undrar om dom märker hur man mår, trots att man ler och ser nöjd ut? Äsch.
få anti deppresiva tabletter är beroende framkallande... jag tar fluoxetin, som är ett icke beroende framkallande anti deppresivt medel.
Jag skar din blogg, ta inte bort den<3
Du klarar dig ur det här, även om det känns tungt. Du klarar det<3
Nej, ta inte bort bloggen :(
Så länge du tar hand om dig själv så väntar jag på dina kommentarer ;)
Jag tror dem bryr sig men inte vet hur dem ska hantera det. Eller så märker dem inget alls. Min lillasyster hade anorexi i ungefär 4 år, sista året när det var som värst åt hon bara 2 knäckemackor och hade bmi på ~17. Ändå fatta inte mina föräldrar att hon var sjuk förens hon berätta det 3 år senare.
jag hoppas inte du tar bort bloggen.. jag skulle sakna den, dig, jättemycket! det blir jobbigt ibland och det är okej att må dåligt och sånt. tänk på att det är din blogg och du skriver för din skull och inte andras. du skriver på dina villkor och inte andras. hoppas allt löser sig, hoppas allt blir bättre. du vet att du kan <3
:( Inte kul att läsa det här alls! Fy fan jag vet ju själv hur det är och var! Jag vill så gärna se att du blir gladare! Älskar sånt ochtror du verkligen skulle bli det om du orka ta dig till ungdomsmottagningen och berätta eller om du går till akuten och berätta (Det fanns en akut psykiatri hos mig ochde skicka migsen vidare!) De antidepressiva som jag tar är inte beroendeframkallande, inte heller de jag har mot ångest attacer (Som dock inte funkar på mig längre >.<)jag tar citalopram som anti ocha atarax mot ångst.
Jagvet hur jobbigt det är att ta sig dit! Tog mig flera veckor innan jag kom i väg här i gbg ochdet krävdes ett panik mail till kommunen i söderköping för att få ngn hjälp där. (Dock så var de grymt långsamma själva...)
Ta hand om dig först och främst istället för att skriva. Skrivnär du känenr att det behövs och att du orkar. Du klarar sista månaden i skolan! Jätte bra av digatt gådit utan effet! stolt över dig ^^
Även om endel av mig är svartsjuk på dig föratt du inte kan äta (Vilket är pinsamt att skriva nu men kaninte hjälpadet. Du vet ju själv hur det sitter i hjärnan >.<) så hoppas jag att du kommer ur det och tar ett äpple eller så så att dufår i dig ngt!
Jag tror inte mina föräldrar märker ngt.. eller snarare märkte då jag är inte som i somras.. De sa att jag sågsmalare ut och frågadeom jagåt och så. Men sen släppte de det totalt när jag sa att jag gjorde det.. Och min mormor är ju som hon är...
Vad är det för möte du ska på?
puss och kram och shine on!
:( Inte kul att läsa det här alls! Fy fan jag vet ju själv hur det är och var! Jag vill så gärna se att du blir gladare! Älskar sånt ochtror du verkligen skulle bli det om du orka ta dig till ungdomsmottagningen och berätta eller om du går till akuten och berätta (Det fanns en akut psykiatri hos mig ochde skicka migsen vidare!) De antidepressiva som jag tar är inte beroendeframkallande, inte heller de jag har mot ångest attacer (Som dock inte funkar på mig längre >.<)jag tar citalopram som anti ocha atarax mot ångst.
Jagvet hur jobbigt det är att ta sig dit! Tog mig flera veckor innan jag kom i väg här i gbg ochdet krävdes ett panik mail till kommunen i söderköping för att få ngn hjälp där. (Dock så var de grymt långsamma själva...)
Ta hand om dig först och främst istället för att skriva. Skrivnär du känenr att det behövs och att du orkar. Du klarar sista månaden i skolan! Jätte bra av digatt gådit utan effet! stolt över dig ^^
Även om endel av mig är svartsjuk på dig föratt du inte kan äta (Vilket är pinsamt att skriva nu men kaninte hjälpadet. Du vet ju själv hur det sitter i hjärnan >.<) så hoppas jag att du kommer ur det och tar ett äpple eller så så att dufår i dig ngt!
Jag tror inte mina föräldrar märker ngt.. eller snarare märkte då jag är inte som i somras.. De sa att jag sågsmalare ut och frågadeom jagåt och så. Men sen släppte de det totalt när jag sa att jag gjorde det.. Och min mormor är ju som hon är...
Vad är det för möte du ska på?
puss och kram och shine on!
