Hat
Sen maten började ta mer och mer uppmärksamhet har jag tappat kontakten med många bra vänner. Mina betyg har sjunkit drastiskt. Förr blev jag alltid jätteledsen om jag fick mindre än MVG, nu blir jag skitglad för ett G >< Dessutom har jag börjat bry mig mer om vad andra tycker, förut brydde jag mig inte. Kände mig säker i mig själv och tyckte att andra fick acceptera mig som jag var, och dög jag inte så behövde jag inte deras bekantskap.
Kvällen slutade i 4 ostmackor och varm choklad med en fet klick grädde.
Ska jag verkligen behöva leva såhär? Det är inte normalt, det är jag säker på att det inte är.
Min mage är fylld ända upp och jag orkar knappt röra mig just nu.
Vill inte mer vill inte mer vill inte mer.
Det ända som är bra är att jag har den här bloggen, här kan jag vara ärlig och få stöd.
Ni betyder mycket ska ni veta, ni har del i halva mitt liv.
Det där hemliga livet som ingen i mitt "synliga" liv har den blekaste aning om. Det är tungt att bära på hemligheter, tänk om det inte fanns såna här bloggkretsar på nätet, vad fan skulle man ta sig till då? Man skulle gå under totalt.
Förresten... min systers bästa kompis (som jag också känner rätt bra) var på sjukhuset och magpumpades inatt. Hon hade försökt ta livet av sig, tagit en massa piller, typ morfin och sånt... Hemskt :(
kämpa på, livet går alltid uppochner, det måste vara dåligt ibland för att man ska uppskatta det bra. det där lät rätt klyschigt, men jag vill bara stötta dig!
Asså allt hon har gjort är att hon skriver på sin bdb att hon ska gå ned ett visst antal kg nu på våren och hon äter absolut inte mycket när ajg har vart hos min familj. På julen tex så åt hon kanske en macka och lite gröt typ... Om jag bodde med henne skulle jag nog kanske tänka mer som du om din syster men nu när jag inte träffar henne så mycket så går storasyter larmet igång liksom... och då jag inte har ngn vidarntakt med henne så känns det bara värre då jagi nte kan göra ngt och jag vet att hon påverkas av vår mor hemma....
Vår mor var jätte stor hela min såkallade uppväxt. Då menar jag alltså över 1ookg och hon är lika lång som jag (172) typ. Hon har alltid klagat på sig själv framför oss, visst hon har mått dåligt av att vara stor men hon har låtit det gå ut över oss barn genom att säga att jag bla aldrig har vart den smala och alltid har varit mullig. Vilket stämmer till viss del men ajg var aldrig ett tjockt barn. Min lilla syster har avrt en sticka men har kanske lagt på sig lite nu då hon börjar få former och bröst och hela fadderullan (Hon är snart femton.) Och det säger mor högljudt liksom....
Haha känns nästan som att min mor och din syster är lite lika liksom^^ För att de ska må bra och få uppmärksamhet så klankar de ned på de i sin omgivning.
Fan va hemskt att läsa om din och systerns gemensamma kompis! :( Jag har aldrig vart med om ngt sånt själv men kan tänka mig att det känns hemskt! Hoppas hon kommer i gång igen!
Kram på dig jag blir glad av dina kommentarer med! ^^
Jag hatar när folk säger "jag vet hur det känns.." Men just nu vill jag bara skriva det här. För det du just skrev har jag tänkt på så himla mycket. Jag hade kunnat skriva det själv. Det är så sjukt att denna "bloggkretsen" man är inblandad i är en så stor del av sitt nuvarande liv. Det är sjukt, men ändå en så stor trygghet. Kram på dej!
nä ush, va tråkigt det som hände henne.. ;(
ta hand om dig <3
